Häxan: om häxan som karaktär och arketyp

Abstract

Vad är en häxa och vem är häxan för mig? Vad har häxan för koppling till mitt konstnärskap och varför inspirerar häxan mig så mycket? I min uppsats Häxan: Om häxan som karaktär och arketyp, undersöker jag min subjektiva relation till häxan som fiktiv karaktär.

Jag inleder uppsatsen med att beskriva arbetet med videokonstverket Siinä hän oli noita, maahinen där häxan fungerat som inspirationskälla i den konstnärliga processen. Videokonstverket skapades av mig och Emelie Zilliacus i samband av en kurs. Under kursen såg vi en inspelad version av Mary Wigmans danskonstverk Hexentanz från år 1926. Inspirerade av danskonstverket, frågade vi oss hur Mary Wigmans dans förhöll sig till samhället hon levde i och vad som kunde vara vår tids motsvarighet till Wigmans häxdans. Till vårt verk skapade vi karaktärerna maahiset som baserar sig på våra intuitiva uppfattningar om vad en häxa är för något.

I nästa del av min uppsats reflekterar jag kring min personliga bild av häxan. Jag vill få svar på frågan: Varför är det specifikt häxan som inspirerar mig att utforska ämnen som till exempel självsäkerhet, makt, platstagande och ett frigörande från att behaga och vara till lags? Och varför kopplar jag häxan med ord som absurd, rebellisk, frigörande och vänskap? För att få svar på mina frågor granskar jag ursprungskällorna till mina egna uppfattningar om häxan som roll, karaktär och arketyp. Jag studerar representationen av häxor på film, tv, i sagor och folktraditioner för att lättare förstå varifrån mina bilder av häxan kan ha formats från. Jag undersöker historien kring häxprocesserna i Europa och Nordamerika på 1500-talet och 1600-talet och reflekterar kring kopplingen mellan uppfattningarna om häxan under häxprocesserna och häxans roll i filmvärlden. Som forskningsmaterial har jag läst litteratur om häxprocesserna i Europa och Nordamerika under 1500-talet och 1600-talet men jag går för det mesta i dialog med tankar presenterade i boken Caliban and the Witch av filosofen och författaren Silvia Federici som argumenterar för att häxprocesserna bland annat var ett sätt att styra kvinnan mot ett mera kapitalistiskt samhälle genom att tvinga henne in i en roll med mindre autonomi där hennes värde begränsades till hennes reproduktiva förmåga. Som forskningsmaterial har jag också bland annat sett en handfull filmer och serier där häxan har en betydande roll. I min uppsats resonerar jag kring häxans roll i olika filmer och hur det speciellt under 1990-talet sker en förändring på attityden kring häxan i medier. Ett återerövrande av karaktären häxa sker där häxans roll förändras från att vara antagonist till protagonist.

I sista delen av min uppsats, öppnar jag upp mina tankar angående den sceniska föreställningen jag och Emelie ska skapa till våren 2023 som bygger på vårt arbete med videokonstverket Siinä hän oli noita, maahinen. Jag funderar kring balansen mellan att skapa material intuitivt och mera medvetet och frågar mig hur den här uppsatsen påverkar den kreativa processen med föreställningen.