Det sensitiva ljuset : ljusdesignens dramaturgi som praktik, tanke och närvaro

Abstract

Denna magisteravhandling undersöker ljusdesignen som dramaturgisk praktik i samtida scenkonst. Den centrala frågan är inte bara hur ljuset bidrar till en föreställning utan hur ljusdesignen kan förstås som en dramaturgisk praktik. I takt med att samtida dramaturgi omfattar temporala, spatiala och perceptuella dimensioner, argumenterar arbetet för att ljusdesign är en aktiv meningsbärande aktör inom den dramaturgiska diskursen. Detta är en skriftlig magisteravhandling som inte inkluderar en bedömd konstnärlig del. Inspelning av det verk som analyseras i arbetet kan vid önskemål efterfrågas från författaren. Avhandlingen inleds med en kort genomgång av begreppet dramaturgi i samtida scenkonst. I den teoretiska delen behandlas utvecklingen av dramaturgi genom dess temporala, rumsliga och perceptuella dimensioner, och ljusdesignen positioneras inom denna diskurs. Inom denna referensram betraktas ljusdesignen som en aktiv och meningsskapande kraft med specifika dramaturgiska funktioner. Den analysmodell som utvecklats i arbetet utgår från dessa teorier. Genom en fallstudie av föreställningen döden döden (2024), där ljusdesignen utformades av författaren, analyseras hur ljus strukturerar tid, formar rumsliga relationer och påverkar publikens perception. Analysen bygger på en kombination av semiotiska och fenomenologiska perspektiv. Den hybridanalytiska modellen fokuserar på ljusdesignens dramaturgiska funktion i relation till: rum och tid, relationer och interaktioner, handling och transformation, samt publik och mottagande. Analysen omfattar även reflektioner från den konstnärliga arbetsprocessen och en intervju med två olika dramaturger som upplevt föreställningen. Analysen visar hur ljusdesignen fungerar som en dramaturgisk kraft genom sin estetiska och materiella närvaro, sin mångtydighet i tolkning, och sin förmåga att skapa stämning och atmosfär. Analysen belyser även ljusets liminala kvaliteter i förhållande till föreställningens tematik kring liv och död. Reflektionerna kring publikens mottagande visar både hur ljusdesignens och verkets intentioner togs emot och hur dess betydelser försköts i mötet mellan verk, publik och kontext. Genom att uttryckligen formulera ljusdesign som en dramaturgisk praktik kan dess dramaturgiska position i samtida scenkonst förstärkas. Mycket av ljusdesigners arbete grundar sig i en form av tyst kunskap, en kroppslig och intuitiv förståelse som ofta är svår att artikulera i ord men tydlig i handling. Att tala om ljusdesign i dramaturgiska termer innebär att erkänna dess konstnärliga agens. När vi lyfter fram både ljusdesignens agens och ljusdesignerns praktik, omförhandlar vi dess position i scenkonsten – och stärker dess status som självständig, betydelsebärande praktik. Samt genom att reflektera kring ljusdesignen i föreställningen döden döden genom positionen som ljusdesigner, eftersträvas ett bidrag till ett mer artikulerat språk för ljusdesignens dramaturgi, ett språk som tillåter komplexitet, ambivalens och det sinnliga. Denna avhandling är inte ett slutgiltigt svar, utan ett av många möjliga sätt att förstå ljusdesigns dramaturgiska potential – som praktik, som tanke och som närvaro.