Lättja och performativitet : om att vara lat på scenen

Abstract

Syftet med detta arbete är att undersöka begreppet lättja i en performativ kontext. Som bakgrund för detta ligger min personliga upplevelse av att jag som skådespelare är lat. I arbetets inledning förtydligar jag min frågeställning om huruvida det går att använda sig av lättja i ett performativt konstnärligt arbete.

Den första delen av min uppsats går ut på att försöka dekonstruera begreppet lättja. I det första kapitlet tar jag stöd av Claire Bishops text Artificial hells: participatory art and the politics of spectatorship för att illustrera konstens relation till arbete. Jag använder mig även av Derridas idéer om dekonstruktion för att kunna öppna upp för olika tolkning av begreppet lättja. Det andra och tredje kapitlet fokuserar på två studier i fritid Chris Rojeks text Work and Leisure respektive Betsy M. Wearings Leisure and Feminist Theory med hjälp av vilka jag jämför lättja och ledighet i relation till arbete och sysslor. Slutligen diskuterar jag lättja i en konstnärlig kontext genom Bojana Kunsts text On Laziness and less work.

I den andra delen ifrågasätter jag min egen uppfattning om att performativitet i sin essens innebär ett aktivt handlande eller görande, detta för att lättare kunna se hur lättja fungerar i fråga om performativitet. Här öppnar jag upp olika diskurser och ställer Erika Fischer-Lichtes idéer om performativitet i texten The Transformative Power Of Performance: A new aestetics mot Karen Barads tankar i texten Postumanistisk performativitet: mot en förståelse av vad materia betyder.

Detta leder mig till att i den tredje delen av arbetet diskutera vad en lat performativitet innebär i praktiken. I det första kapitlet diskuterar jag mina egna upplevelser av att använda mig av en slags lättja i föreställningen The Thing. Detta får mig sedan i det andra kapitlet att lyfta fram Jan Verwoerts tankar om presterande i texten Exhaustion & Exuberance: Ways to Defy the Pressure to Perform. Det tredje kapitlet ställer Herman Melvils Bartleby the Scrivener: A Story of Wall Street och Pilvi Takalas performanceverk The Trainee i relation till lättja. Jag avslutar den här delen med att återvända till Verwoerts text och diskuterar hans idéer om det latenta i relation till konsten.

Arbetet avslutas med en sammanfattning av mina tankar i vilken jag går igenom den process som lett mig till mina slutsatser. Jag föreslår ett sätt att se på lättja och performativitet som utgår från de idéer jag diskuterat under textens gång och konstaterar slutligen att lättja och performativitet bör undersökas mera i praktiken.