Ribban lågt & hoppa högt

Abstract

I uppsatsen behandlar jag konceptet ”att sänka ribban” och vad det innebär i en konstnärlig kontext. Oftast ses det som något positivt och motiverande att höja ribban. Det är dock ett fåtal människor som klarar av att uppnå detta. Att höja ribban leder dessutom ofta till alldeles för stor stress, burn-out och i värsta fall långvarigare copingmekanismer som kan fördärva hälsan. Därför anser jag att ribban bör sänkas. I första kapitlet utforskar jag detta ur ett subjektivt perspektiv med fokus på mina egna erfarenheter under mina studier vid Teaterhögskolan i Helsingfors samt på min egen mentala hälsa. Utöver detta reflekterar jag i andra kapitlet över normer inom skådespelarens yrke genom tiderna och hur skådespelarens historia gett upphov till diverse tankar om vad som anses vara krav för att bli en skådespelare och konstnär. Jag problematiserar dessa normer och lyfter fram min motsatta åsikt om vad som behövs för att vara konstnär. För att utveckla mina åsikter redgör jag även för hur konst överlag mäts och kritiseras. Jag baserar min uppfattning på konstkritiken på Immanuel Kants teorier, samt mina egna tankar kring vad jag kallar meta-estetik. I tredje kapitlet återgår jag till att beskriva utvecklingen av min personliga praxis. Detta genom att redovisa för mina arbeten under kursmomenten ”Eget/Fritt Arbete”. Mitt påstående är att konst kan vara lätt och att vem som helst kan vara konstnär. Vore det inte behagligare som aktör att sänka ribban och sen med all frihet hoppa just så högt som man vill utan att vara rädd för att snubbla?