Orglar i Finland från tiden 1600-1800 : deras byggare, historia, konstruktion och stil
Martikainen, Juhani (1997)
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:ISBN:978-952-329-219-2
https://urn.fi/URN:ISBN:978-952-329-219-2
Tiivistelmä
Orgelforskningen i Finland tog sin början vid senaste sekelskifte men har bedrivits i ringa omfattning. En sektor som är lite behandlad är den som gäller själva instrumenten, deras konstruktion och stil. I detta arbete behandlas de orglar och orgelfragment som finns bevarade från tiden 1600-1800.
Föremål för undersökningen är cirka tio ganska fullständiga orglar och ungefär lika många fragment av varierande storlek från andra orglar. De flesta orglarna är små, 5-12 stämmor. De har alla använts som kyrkorglar och finns i huvudsak i Finlands kustregioner. Deras preservationsstatus är mycket olika: Två har bevarats i nästan ursprunglig gestalt medan flera är ombyggda och några till större delen förstörda.
Huvudfrågan är vilken position orglarna intar i ett större sammanhang ifråga om orgelbyggnadsstil. Svaret söks genom studium_ av både instrumenten och arkivalia. Sam jämförelsematerial används i stor utsträckning uppgifter om orglar i Sverige från motsvarande tidsperiod. Det arkivaliska källmaterialet är i huvudsak hämtat från kyrkoarkiven.
Mängden av fårdig information om undersökningsobjekten varierar. De flesta orglarnas byggare och byggnadsår och grunddragen i deras konstruktion är kända, men två orglars ursprung är okända, och några orglars konstruktion är outredd på viktiga punkter. Av denna orsak behandlas orglarna individuellt, så att undersökningens metod och omfattning anpassas skilt för var orgel.
För en exakt definiering av orglarnas stil behövs även uppgifter om byggarna. Den s. k. cahmantraditionens representanters orgelbyggarbakgrund och produktion är i det närmaste kända, men uppgifterna om de finländska orgelbyggarna är bristfälliga, och dessa ägnas därför ett närmare studium. De enskilda orglarna som behandlas i denna avhandling är följande:
Nagupositivet (fi. Nauvon positiivi) i Finlands nationalmuseum i Helsingfors (fi. Helsinki) byggt cirka 1660, orgeln i Jeppo (fi. Jepua) med fragment från Pedersöre (fi. Pietarsaaren maaseurakunta) 1685, orgeln i Munsala med fragment från Gamlakarleby (fi. Kokkola) 1696, positivet i Fagerviks brukskyrka i Ingå (fi. Inkoo) 1726, orgeln i Övermark (fi. Ylimarkku) ursprungl. Närpes (fi. Närpiö) 1747, orgeln i Neder-Torneå (fi. Ala-Tornio) 1761, orgeln i Nykarleby (fi. Uusikaarlepyy) byggd före 1768, orgeln i Jakobstads museum (fi. Pietarsaari) ursprungl. Vasa (fi. Vaasa), byggd före 1770, Orgeln i Kristinestad (fi. Kristiinankaupunki) 1776, orgeln i Finström, Åland 1768, orgeln i Nagu (fi. Nauvo) 1791 samt fasaderna från följande orglar: Töfsala (fi. Taivassalo) 1767, Rimito (fi. Rymättylä) 1767, Ilmola (fi. Ilmajoki) 1768, Sjundeå (fi. Siuntio) 1786, Rauma (fi. Rauma) 1776 och Borgå (fi. Porvoo) 1799.
Föremål för undersökningen är cirka tio ganska fullständiga orglar och ungefär lika många fragment av varierande storlek från andra orglar. De flesta orglarna är små, 5-12 stämmor. De har alla använts som kyrkorglar och finns i huvudsak i Finlands kustregioner. Deras preservationsstatus är mycket olika: Två har bevarats i nästan ursprunglig gestalt medan flera är ombyggda och några till större delen förstörda.
Huvudfrågan är vilken position orglarna intar i ett större sammanhang ifråga om orgelbyggnadsstil. Svaret söks genom studium_ av både instrumenten och arkivalia. Sam jämförelsematerial används i stor utsträckning uppgifter om orglar i Sverige från motsvarande tidsperiod. Det arkivaliska källmaterialet är i huvudsak hämtat från kyrkoarkiven.
Mängden av fårdig information om undersökningsobjekten varierar. De flesta orglarnas byggare och byggnadsår och grunddragen i deras konstruktion är kända, men två orglars ursprung är okända, och några orglars konstruktion är outredd på viktiga punkter. Av denna orsak behandlas orglarna individuellt, så att undersökningens metod och omfattning anpassas skilt för var orgel.
För en exakt definiering av orglarnas stil behövs även uppgifter om byggarna. Den s. k. cahmantraditionens representanters orgelbyggarbakgrund och produktion är i det närmaste kända, men uppgifterna om de finländska orgelbyggarna är bristfälliga, och dessa ägnas därför ett närmare studium. De enskilda orglarna som behandlas i denna avhandling är följande:
Nagupositivet (fi. Nauvon positiivi) i Finlands nationalmuseum i Helsingfors (fi. Helsinki) byggt cirka 1660, orgeln i Jeppo (fi. Jepua) med fragment från Pedersöre (fi. Pietarsaaren maaseurakunta) 1685, orgeln i Munsala med fragment från Gamlakarleby (fi. Kokkola) 1696, positivet i Fagerviks brukskyrka i Ingå (fi. Inkoo) 1726, orgeln i Övermark (fi. Ylimarkku) ursprungl. Närpes (fi. Närpiö) 1747, orgeln i Neder-Torneå (fi. Ala-Tornio) 1761, orgeln i Nykarleby (fi. Uusikaarlepyy) byggd före 1768, orgeln i Jakobstads museum (fi. Pietarsaari) ursprungl. Vasa (fi. Vaasa), byggd före 1770, Orgeln i Kristinestad (fi. Kristiinankaupunki) 1776, orgeln i Finström, Åland 1768, orgeln i Nagu (fi. Nauvo) 1791 samt fasaderna från följande orglar: Töfsala (fi. Taivassalo) 1767, Rimito (fi. Rymättylä) 1767, Ilmola (fi. Ilmajoki) 1768, Sjundeå (fi. Siuntio) 1786, Rauma (fi. Rauma) 1776 och Borgå (fi. Porvoo) 1799.