På klassrummets tröskel : om att vara lärare i musikläroinrättningarnas brytningstid
Taideyliopiston Sibelius-Akatemia, DocMus-tohtorikoulu
2005
Väitöskirja
Pysyvä osoite
Verkkojulkaisu
Tiivistelmä
Syftet med den här avhandlingen är att beskriva, analysera och förstå den kvalitativa innebörden
av musikläroinrättningarnas kvantitativa utveckling, i synnerhet ur ett lärarperspektiv.
Jag har närmat mig forskningsproblematiken dels ur ett historiskt perspektiv, dels ur ett livshistoriskt
perspektiv. Med stöd av Anthony Giddens' teoretiska resonemang tolkar jag
instrumentalundervisningens historiska utvecklingslinje som en episod, ett historiebegrepp
som identifierar perioder av såväl kontinuitet som diskontinuitet, det vill säga brytningar och
som placerar lärarna som aktörer på den historiska arenan. Rubrikens tröskelmetafor återspeglar
något av ambivalensen och de dubbla perspektiven i huvudbegreppet 'brytning' . Min
huvudsakliga forskningsfråga lyder: Vad har lärarens inträde i ett klassrum och en läroinrättning
inneburit för instrumentalundervisningens utveckling som institution? Den här frågan
delas upp i två delfrågor: 1) Vad har steget att börja undervisa i en läroinrättnings klassrum
inneburit för lärarnas professionella identitet? 2) Hurdana rutiner och strukturer möter
lärarna i sin undervisningsvardag, hur uppstår de, hur upprätthålls de och hur förändras de?
Forskningsmaterialet består dels av artiklar, lagar, kommittebetänkanden och läroplaner
som diskursivt definierat och artikulerat något av vad en instrumentalundervisning är eller
borde vara vid olika tider, dels av 38 lärares självbiografiska berättelser där lärarna berättar
om sitt liv med musiken, om sin professionella utveckling och om sin syn på undervisningen
just nu. Avhandlingen hör till den kvalitativa forskningens område och en hermeneutisk
tolkningstradition. I Giddens' efterföljd utgår jag från att lärarnas självbiografiska berättelser
å ena sidan och en offentlig diskurs å andra sidan berättar om en tvåsidig verklighet istället för
om två skilda verkligheter. Giddens poängterar att en institutions strukturer skall sökas ur de
vardagliga handlingarnas flöde, ur vardagens rutiner, vanor och traditioner.
Jag identifierar två brytningstider i instrumentalundervisningens episodiska historia: den
första brytningen då undervisningen tog sina första steg över tröskeln in i klassrum och läroinrättning
och den andra brytningen i nutid då lärarna möter en förändrad vardag i klassrummet.
Forskningsmaterialets äldre lärare beskriver sig själva som pionjärer, främst för att de är
de första som skapar de undervisningsrutiner, som lärararbetet också i fortsättningen vilar på.
De yngre lärarna har i regel haft bättre möjligheter än pionjärerna att lära sig spela, men det
här projektet har också samtidigt strukturerats allt fastare av dagliga övningsrutiner och regelbundet
återkommande examina. De yngre lärarnas sökande efter en identitet innebär att deras
professionella utveckling har präglats av avbrott, kriser och dilemman istället för av pionjärgenerationens
tilltro till musikens kraft i livets alla lägen.
Det långa loppets kvalitativa innebörd kan sammanfattas som ett individualiserande skifte
från de äldre till de yngre lärarna i fyra punkter:
1) från musiken som bildningsprojekt där undervisningen ingår i en helhet som kallas musik
liv till ett jag-projekt där läraren söker det egna i klassrummet;
2) från ett professionellt grepp om musiken som söker en yttersta grund i absoluta innebär-
der för begrepp som 'det musikaliska verket' och 'musikaliteten' till ett professionellt
grepp om instrumentet som fokuserar spelskickligheten;
3) från pionjärerna som skapare av nya undervisningsrutiner till de identitetssökande lärarna
som inte enbart reflekterar över undervisningen utan också över grunderna för den;
4) från ett musikerbegrepp som är ett allmänt aktörsbegrepp till en bruten instrumentalistidentitet
och en ny reflekterande och ifrågasättande läraridentitet.
Den identitetssökande generationen formulerar den andra brytningens diskontinuerliga drag
som fem olika frågor eller undervisningsdilemman: 1) som en fråga om meningen med att
spela överhuvudtaget; 2) som en fråga om hur spelandet och undervisningen hör ihop; 3) som
en klyfta mellan utbildning och yrkesliv; 4) som en avgränsning mellan innanför och utanför
klassrummet, där man helst drar sig tillbaka till klassrummets avskildhet från den gemensamma
planeringens område; 5) som ett främlingskap i klassrummet där lärarens och elevens
olika världar inte möter varandra.
Frågorna återspeglar den andra brytningens undervisningsvardag där rutiner och strukturer
har en tendens att upprepa sig själva medan lärarnas initiativ till förändring och förnyelse
tillsvidare stöter mot själva upprepningen. De yngre lärarna söker det egna; en egen tid, en
egen plats och en egen läroplan i relation till regler och föreskrifter som de upplever som
främmande eller restriktiva för dem. De här reflektionerna berättar också om en professionell
läraridentitet som skall göras, konstrueras och skapas som en personlig utvecklingsutmaning.
Den identitetssökande generationens lärare står inför den andra brytningens specifika utmaning:
att lyfta lärararbetet från praxis' tysta domäner till tankens och reflektionens område
och att medvetet skapa och återskapa en levande musiktradition och musikkultur nära lärarna
och eleverna i det lokala musikinstitutet.
ISBN
978-952-329-200-0
Aihealue
OKM-julkaisutyyppi
Emojulkaisu
Lehti
Julkaisusarja
Studia musica|24
ISSN
2489-8155
DOI
Saavutettavuusominaisuudet
Ei tietoa saavutettavuudesta