Jag spelar ingen roll: en essä om rollen och jaget

Abstract

I min uppsats har jag behandlat relationen mellan jaget och rollen på scenen samt diskuterat kring autenticiteten i samband med detta. I den konstnärliga delen, vilken skedde i Gertrude-material i regi av Aune Kallinen och Seppo Kumpulainen, spelade jag en lesbisk kvinna på sent 1800-tal - mitten på 1900-talet samt en fågel och andra småroller. Detta är ingenting som ligger nära mitt privata jag. Således funderar jag kring huruvida det är rimligt att acceptera autenticiteten i mitt framträdande i dessa lekfunktioner i pjäsen. I min skriftliga del diskuterar jag det nyss nämnda ordet, lekfunktion. Jag ställer mig kritisk till ordvalet roll och dess arbete med den, vilket haft en del fokus enligt traditionella skådespelarmetoder. Jag anser dem vara förlegade och inte användbara för mig. Därav diskuterar jag lite kring vad jag gör istället om jag då inte spelar någon roll. Men tyngdpunkten ligger på vad som kan accepteras som trovärdigt på scenen. Vidare reflekterar jag över min fysiska utgångspunkt samt vad kreativitet egentligen innebär och hur den kan användas fortlöpande genom spelperioden och inte bara genom repetitionsprocessen. Jag reflekterar över ovannämnda tankar i relation till mina arbeten Fritt arbete 4, min utbytesperiod vid DAMU samt i mitt konstnärliga lärdomsprov Gertrude-material. Jag exemplifierar med egna erfarenheter och hemmasnickrade metaforer. Den genomgående metaforen som jag kopplar ihop mycket med är bilkörandet och dess automatiserade rörelser. Jag reflekterar över impulsernas avvägande samt över lekens betydelse. Leken som den centrala rollen i skådespelararbetet. Att vi fyller funktionen i en lek snarare än att vi spelar en/flera roll/-er