Performanssitaiteen kieli : materian, keston ja toimijuuden vuoropuhelua
Pysyvä osoite
Verkkojulkaisu
Sisällysluettelo
Tiivistelmä
Abstract
Abstrakt
Kiitokset
Prologi – Tuhon houkutus
Johdanto
Performanssitaiteen kieli, ruumiillisuus ja materiaalisuus
Performanssitaiteen lajityypit ja niiden jäsennysperusteet
Pitkäkestoinen performanssi One Year Demonstration
Performanssisarja videolle – kohti ihmisen jälkeistä aikaa
Lopuksi
Epilogi – Selviytyminen
Tiivistelmä
Tarkastelen taiteellisessa tutkimuksessani performanssitaidetta kielenä, joka rakentuu materian, keston ja moninaisten toimijuuksien vuorovaikutuksessa. Lähestyn performanssia kielenä kuitenkaan typistämättä sitä pelkästään kieleksi, vaan käytän kielellistä näkökulmaa analyyttisena työkaluna, jonka avulla teen näkyväksi sen ominaispiirteitä, lainalaisuuksia ja toimintamalleja. Performanssiteos syntyy esiintyjän ruumiin, materiaalien, tilan ja ajan suhteissa. Teoksessa risteävät visuaalinen, käsitteellinen ja ruumiillinen ajattelu, jossa hetkellisyys ja välittömyys ovat etusijalla pysyvyyteen nähden. Yleisö on osa teosta, sillä performanssi on katoavaa taidetta, jonka kokemuksen esiintyjä ja yleisö jakavat samassa hetkessä. Tallentaminen, erityisesti valo- ja videokuvaus, mahdollistaa ajan ja tilan suhteiden muovaamisen, kun kamera rajaa, valikoi ja rakentaa tilanteen uudelleen muuttaen samalla performanssin suhdetta yleisöönsä. Tutkimukseni kohdistuu erilaisten inhimillisten, ihmistä laajempien ja ei-inhimillisten toimijoiden välisiin suhteisiin. Taiteilijana ja kuraattorina toimin osana näitä verkostoja, sekä kotimaisia ja kansainvälisiä taiteilijayhteisöjä että ei-inhimillisten toimijoiden muodostamia verkostoja, joita pyrin tekemään näkyväksi tutkimuksessani. Sijoitan työskentelyni uusmaterialistisen ja posthumanistisen nykytaiteen kenttään, jossa teos hahmottuu monikerroksisina yhteistyöprosesseina eri toimijoiden kanssa. Yhtenä viitekehyksenä toimii esitystutkimus.
Taiteellisessa tutkimuksessani jäsennän performanssin kielen ominaispiirteitä ja osoitan, miten sitä voidaan tutkia taiteellisen työskentelyn keinoin. Tutkimus koostuu kolmesta taiteellisesta osasta. Alphabet of Performance Art (2015) toimii johdantona performanssin kielen kysymyksiin ja rakentaa performanssitaiteen aakkoset taiteenlajille tyypillisten materiaalien ja esineiden pohjalta. Omien teosteni sekä mukaan poimimieni muiden taiteilijoiden teosesimerkkien avulla analysoin, miten materian, keston ja toimijuuden vuoropuhelu tuottaa merkityksiä ja osoitan, kuinka performanssin kieli rakentuu esineiden ja materiaalien toistuvuudesta, konteksteista ja viittauksista taiteen historiaan. Mielenosoitusperformanssi One Year Demonstration (2017–2018) tarkastelee aktivismia, kestollisuutta, omaelämäkerrallisuutta ja performanssin kielen muuntumista sosiaalisessa mediassa. Performanssivideotrilogia Rest of Us (2022) etenee ajatuksellisesti kohti ihmisen jälkeistä aikaa ja nostaa keskiöön ympäristötuhon, maiseman sekä niiden kanssa esiintymisen. Trilogian ja muiden teosesimerkkien avulla tarkastelen performanssin kielen ilmenemistä ja muuntumista videoteoksissa. Tutkimukseni päättävä performanssiteos End of Days (2024) havainnollistaa, miten performanssilla voi kirjoittaa.
Ajattelen, että performanssitaiteen kieli on elävä ja muuttuva kieli, joka sisältää kulttuuri- ja tilannesidonnaisia ”murteita” ja kehittyy käyttäjiensä myötä. Tavoitteeni on osaltani dekolonisoida sen länsimaista kaanonia tuomalla tutkimukseen laajasti viittauksia myös länsimaiden ulkopuolisiin teoksiin ja tekijöihin. Mitä useampi ääni kuuluu ja mitä enemmän kaanonia puretaan, sitä rikkaampi ja uusiutuva kieli on. Tutkimusta läpäisee kysymys taiteen muutosvoimasta: miten performanssi voi tehdä näkyväksi sellaista, mikä ei vielä taivu sanoiksi ja muuttaa maailmaa tai ainakin kokemusta siitä.
Abstract
In this artistic research, I approach performance art as a language formed through the interplay of materiality, duration and multiple forms of agency. I adopt a linguistic lens, not to reduce performance art only to language, but to use it as an analytical tool to render its characteristics, regularities and modes of operation visible. A work of performance art emerges within relations between the performer’s corporeality, materials, space and time. It weaves together visual, conceptual and embodied thinking, privileging ephemerality and immediacy over permanence. The audience is integral to the work, as performance is an ephemeral art in which performer and audience share the experience in the same moment. Documentation, especially still photography and video recording, enables the reshaping of temporal and spatial relations, as the camera frames, selects and reconstructs the situation, simultaneously reshaping the performance’s relationship with its audience. My inquiry focuses on relations among human, more-than-human and nonhuman agents. As an artist and curator, I operate within these networks – both national and international artistic communities and assemblages of nonhuman actors – which I seek to make visible in the research. I situate my practice within the field of new materialist and posthumanist contemporary art, where works take shape through multilayered collaborative processes across diverse agents. Performance studies serves as one of the conceptual frameworks.
In this research, I articulate the features of the language of performance art and demonstrate how it can be examined through artistic practice. The project comprises three artistic components: Alphabet of Performance Art (2015) serves as an introduction to questions of the language of performance art and sets out an “alphabet” for the medium, grounded in its characteristic materials and objects. Drawing on my own works, alongside selected examples by other artists, I analyse how the dialogue among materiality, duration and agency generate meaning, and show how this language is built through the recurrence of objects and materials, contextual framings and references to art history. The protest performance One Year Demonstration (2017–2018) examines activism, durational practice and autobiography, as well as the transformation of performance language on social media. The video performance trilogy Rest of Us (2022) moves conceptually towards a post-human era, foregrounding environmental destruction, landscape and performing with these environments and entities. Through the trilogy and other examples, I examine how the language of performance art manifests and transforms in video works. The concluding performance, End of Days (2024), demonstrates how one can write with performance.
I conceive the language of performance art as living and mutable, shaped by culture- and situation-specific “dialects” and evolving with its users. My aim, in part, is to decolonise its Western canon by foregrounding artists and works beyond the West. The broader range of voices are heard, and the more the canon is dismantled, the richer and more self-renewing the language becomes. A throughline in this research is art’s transformative potential: how might performance make perceptible what does not yet yield to words, and how might it change the world or at least our experience of it?
Abstrakt
I min konstnärliga forskning undersöker jag performancekonst som ett språk som byggs upp i samspel mellan materia, varaktighet och mångskiftande former av aktörskap. Jag närmar mig performance som ett språk utan att reducera den till enbart språk, utan använder det språkliga perspektivet som ett analytiskt verktyg med vars hjälp jag synliggör dess särdrag, regelbundenheter och funktionssätt. Ett performanceverk uppstår i relationerna mellan utövarens kropp, material, rum och tid. I verket korsas visuellt, begreppsligt och kroppsligt tänkande, där det tillfälliga och det omedelbara ges företräde framför det beständiga. Publiken är en del av verket eftersom performance är en förgänglig konstform vars upplevelse utövaren och publiken delar i samma ögonblick. Dokumentation, särskilt foto- och videoinspelning, gör det möjligt att forma relationerna mellan tid och rum när kameran avgränsar, väljer ut och bygger upp situationen på nytt och därmed förändrar performancens relation till sin publik. Min forskning fokuserar på relationer mellan olika mänskliga, mer-än-mänskliga och icke-mänskliga aktörer. Jag verkar som en del av dessa nätverk som konstnär och kurator – både inhemska och internationella konstnärsgemenskaper och nätverk som formas av icke-mänskliga aktörer, vilka jag strävar efter att synliggöra i min forskning. Jag placerar mitt arbete i ett nymaterialistiskt och posthumanistiskt samtidskonstfält där verket framträder som flerskiktade samarbetsprocesser med olika aktörer. En av referensramarna utgörs av performancestudier.
I min konstnärliga forskning strukturerar jag särdragen i performancespråket och visar hur performance kan undersökas med hjälp av konstnärligt arbete. Forskningen består av tre konstnärliga delar. Alphabet of Performance Art (2015) fungerar som en introduktion till frågor om performancespråket och bygger upp performancekonstens alfabet utifrån material och föremål som är typiska för konstformen. Med hjälp av mina egna verk samt de verkexempel jag har valt ut från andra konstnärer analyserar jag hur samspelet mellan materia, varaktighet och aktörskap skapar betydelser, och jag visar hur performancespråket byggs upp genom föremåls och materials återkomster, kontexter och hänvisningar till konsthistorien. Demonstrationsperformancen One Year Demonstration (2017–2018) undersöker aktivism, varaktighet, självbiografiska drag och hur performancespråket omformas i sociala medier. Performancevideo-trilogin Rest of Us (2022) rör sig tankemässigt mot en posthuman tid och lyfter fram miljöförstörelse, landskap och att uppträda tillsammans med dem. Med hjälp av trilogin och andra verkexempel undersöker jag hur performancespråket tar sig uttryck och omformas i videoverk. Performanceverket End of Days (2024) som avslutar min forskning åskådliggör hur man kan skriva med performance.
Jag ser performancekonstens språk som ett levande och föränderligt språk, som rymmer kultur- och situationsbundna ”dialekter” och utvecklas tillsammans med sina användare. Mitt mål är att bidra till att dekolonisera dess västerländska kanon genom att i forskningen också i stor utsträckning hänvisa till verk och upphovspersoner utanför västvärlden. Ju fler röster som hörs och ju mer kanon monteras ned, desto rikare och mer förnyelsebart blir språket. Genom hela forskningen löper frågan om konstens förändringskraft: hur performance kan synliggöra sådant som ännu inte låter sig formuleras i ord och förändra världen, eller åtminstone upplevelsen av den.
ISBN
978-952-353-506-0
Aihealue
OKM-julkaisutyyppi
Emojulkaisu
Lehti
Julkaisusarja
ISSN
DOI
Saavutettavuusominaisuudet
Ei tietoa saavutettavuudesta