Autofiktion inom teatern : vår tids iscensättning av jaget

Abstract

Den här uppsatsen skrivs för att undersöka hur autofiktionen tar sig uttryck inom teatern. Jag identifierar och resonerar kring olika autofiktiva grepp vilket följs av reflektioner gällande begrepp som bekännelse, autenticitet, jaget och skådespelarkompetens. Jag funderar över hur vår individfokuserade tid tar sig uttryck i autofiktionen och ser att den både bekräftar och utmanar individcentreringen. Dessutom noterar jag hur våra idéer om skådespelarkompetens förändras med en teaterform som gör skådespelaren själv till utgångspunkt.

Jag kommer fram till att meningsfull autofiktion utmanar i stället för att bekräfta samtidens självcentrering, bekännelse-kultur och representationskrav. Genom autofiktionen erbjuds teatern en radikal form, om vi låter den vara motstridig och till för fler än bara ett jag.